Rundskrivelse av Sant Kirpal Singh, juli 1958
Alla söker frid och ro, men detta förblir lika ouppnåeligt som alltid. Alla våra ansträngningar i denna riktning misslyckas och visar sig vara utan önskat resultat. Varför? Därför att vi anstränger oss inom fel område. Människan lever på två plan: Det ena är det yttre; det andra är det inre. Först måste man ordna de yttre angelägenheterna, innan man kan gå inåt för att därigenom få frid på det yttre planet. Tre faktorer är av stor betydelse i detta sammanhang: Rätt sysselsättning – rätt leverne – rätt kost.
Det mest väsentliga syftet med mänskliga livet är att lära känna sitt eget sanna väsen och att lära känna Gud; allt övrigt är bara utsvävningar.
"En sund själ i en sund kropp" är ett välbekant ordspråk. Därför är det viktigt att arbeta hårt för att uppnå detta mål. Vi måste hålla både, kropp och själ i ett sunt tillstånd, innan de kan användas som instrument för andlig framgång. För detta måste vi nödvändigtvis inta föda. Utan föda kan vi inte hålla ihop kropp och själ.
Vårt första och främsta problem är därför kosten, ty kosten inverkar på kroppen såväl som på sinnets tillstånd; föda av den rätta sorten – rätt förvärvad – rätt intagen – är till stor hjälp i den bemärkelsen.
Man måste därför "förtjäna sitt dagliga bröd i sitt anletes svett" så som ordspråket förtäljer, och inte vara beroende av andras inkomster. För vår försörjning måste vi engagera oss i ett ärligt och lämpligt arbete, antingen fysiskt eller mentalt, men det skall vara fritt från all list, hyckleri, illvilja och fientlighet, då den karmiska lagen är omedgörlig. Varje handling leder till en reaktion, och så rullar de oundvikliga följderna på utan slut. Detta leder till behov av en ärligt förtjänad inkomst, hur låg den än vara må. Man uppnår ej rikedom genom ett hederligt yrke. Rikedom växer genom de fattiga, de förtryckta och de trälande människornas stönande och frodas på våra medmänniskors livsblod. Vi borde därför inte längta efter eller eftersträva dyr föda och läckra maträtter, för dessa medför mycket blodsugande i sitt spår och är besmittade med omåttligt lidande av de olyckliga och lågt stående och, i långa loppet, gör även oss olyckliga, "Vi förtärs alla i helvetets osynliga eld, och ändå vet vi inte om det."
Som vi alla vet är födan skapad för människan och inte människan för födan. Vi måste använda födan på bästa möjliga sätt såsom livets alla andra ting. Den som är gommens (smakens) slav kan inte åstadkomma mycket nyttigt. Genom rätt kontroll av gommen kan vi styra samtliga fysiska och mentala system. Enkel kost är mer närande och nyttig och befrämjar andlig utveckling mera än alla dessa s.k. läckerheter som den moderna matlagningskonsten tillhandahåller. Den enkla kosten ger alltid en behaglig känsla och ett fridfullt sinne och hjälper oss att leva inom ramen av våra inkomster, hur begränsade de än är utan att behöva tigga av andra.
När jag (Kirpal Singh) skulle pensioneras efter min långa och aktningsvärda befattning i statens tjänst tillfrågades jag av min chef, om jag ville ha förlängning av min anställning. Jag avböjde erbjudandet vänligt genom att säga, "jag vill inte ha någon förlängning, eftersom jag vet hur jag skall planera min ekonomi inom det begränsade belopp som min pension ger."
Det finns tre sorters föda:
1. SATVIC: Ren föda: mjölk, smör, ost, ris, linser, baljväxter (ärter, bönor etc.) spannmål, grönsaker, frukt, nötter.
2. RAJSIC: Stimulerande föda: peppar, kryddor, sura och beska saker.
3. TAMSIC: Försvagande föda: rutten föda, ägg, kött, fisk, fåglar, vin, droger etc.
Av de ovan nämnda bör man alltid föredra Satvic eller ren föda. Den gör mycket nytta; men återigen även av den bör vi inta lite mindre än vad vår aptit säger. Om vi får delikat föda, frestas vi att äta mer än vad som verkligen behövs; och denna extraportion visar sig vara skadlig för oss, istället för att ge oss extra hälsa och energi. Föda som inte smälts ordentligt och absorberats i systemet ger upphov till kolik och värk; i några fall även till kolera, och man måste betala med livet. "Man skall inte överlasta motorn i magen", annars faller man lätt offer för illamående. Även för mycket av det som är bra visar sig vara skadligt ibland. Återhållsamhet när det gäller föda hjälper till att öka människans livskrafter.
I Puranas (de gamla Hindu skrifterna) finns en liknelse där födans gud beklagar sig inför Lord Vishnu, som upprätthåller universum, att människor utnyttjar honom för mycket. Lord Vishnu svarar skämtsamt på detta: "De som äter för mycket av dig, dessa måste du äta upp, för detta är enda botemedlet."
Frisk luft är den viktigaste delen i vår föda. Det gäller att ta långa andetag, hålla andan en kort stund, och andas ut helt så att kroppens alla orenheter försvinner ut. Dessutom skall man dricka mängder av rent vatten och dricka fruktjuice för att skölja systemet fullständigt för att renas invändigt. Men undvik alla typer av stimulerande och lugnande drycker, alkoholhaltiga drycker och berusningsmedel; för av dessa blir sinnet och intellektet sjuka. Spannmål och frukt bör tjäna som vår vanliga föda och basnäring.
Som redan sagts, skall människan livnära sig endast på ett ärligt, legitimt och hederligt sätt. Det är också hustruns moraliska plikt att laga Satvic föda helt med Gud i tankarna. Föda lagad som den, med sinnet försjunket i den Älskade (Gud) och händerna sysselsatta i arbete, blir himmelsk Manna och visar sig vara en välsignelse för dem som äter av den. Den Store Mästaren, Hazur Baba Sawan Singh Ji Maharaj, brukade ofta nämna ett exempel om en indisk bonde, som, med händerna på plogen, höll på att sjunga strofer av själsförtrollande sånger till sin älskade kvinna. Vi skulle göra likadant, nämligen att tänka på Gud under vårt arbete.
År 1921 arbetade jag som bokföringsansvarig i Sikh enhet nr. 36. Väl ute på fältet blev jag tilldelad en ordonnanskock. Jag sade till honom att jag inte brydde mig om hur hans liv hade varit i det förflutna, så länge han lagade min mat medan han upprepade Guds Heliga Namn, och inte tillät någon att komma in i köket och förströ hans sinne i tomt prat. Kocken lovade att göra så och allting gick bra i ett par, tre dagar, men på den fjärde dagen, när jag satt i meditation, då kände jag att mitt sinne inte var stabilt. Mitt i natten kallade jag på kocken och frågade honom om det fanns någon annan person i köket medan han lagade maten. Först nekade han, men slutligen erkände han att en person hade kommit och invecklat honom i ett samtal och därmed avlett honom från hans erinran av Gud. Han uppmanades att ta detta på allvar i fortsättningen och därefter följde han alltid noggrant mina anvisningar. Detta är alltså det bästa kriteriet för att bedöma ens andlig framsteg och den intagna födans renhet; både vad gäller förvärv och tillagning.
Sheik Saadi, en stor mystisk poet från Shiraz i Persien, lärde alltid ut att dela upp magen i fyra fjärdedelar. Två fjärdedelar för att fylla med en begränsad mängd enkel kost, en fjärdedel för rent och klart vatten; medan en fjärdedel reserveras för Guds Ljus.
Vi kan läsa om en händelse i Islams Profet Hazrat Muhammeds liv. En gång kom en läkare till honom och erbjöd honom sina tjänster för de sjuka och illamående inom "Umat", Profetens följeslagare. Han stannade kvar hos dem i cirka sex månader utan att behöva behandla någon, för ingen av Profetens följeslagare blev sjuka. Han vände sig då till Profeten och bad om lov att få lämna dem, eftersom ingen tycktes behöva hans tjänster. Medan Hazrat Muhammed tog farväl av läkaren smålog han och förklarade sedan: "Så länge följeslagarna följer anvisningarna, finns det ingen möjlighet att någon av dem blir sjuka, för alla lever efter en universalmedicin: 'Att alltid äta lite mindre än man, i sin hunger, annars skulle äta.' – 'Att leva ett rent liv med en ärlig tjänad inkomst.'"
Baba Jaimal Singh Ji, en Fullkomlig Mästare på sin tid, brukade handla några bröd eller chapatis, slå in dem i en tygbit och hänga upp dem på en trädgren. Sedan hängav Han sig åt meditation hela dagen och när han skulle resa sig upp efter Sin Samadhi, brukade Han ta endast ett bröd, blötlägga det i vatten och förtära det innan Han återigen försatte sig i meditation. Fullkornsvetebröd är fullkomlig föda i sig självt. Men vi berövar vetekornet dess livsviktiga element genom att ta bort skalet och mala kärnan till vitt mjöl, för detta förstör fosforn och oljan i kornet och fördärvar det synnerligen.
Jag har ofta sett Hazor Baba Sawan Singhs föda, som alltid var mycket enkel och endast bestod av några få, nyttiga saker i ytterst små mängder.
Alla Helgon livnär sig på synnerligen sparsamma och enkla måltider. Så gjorde Shamaz Tabrez, ett muslimskt helgon, och Swami Shiv Dayal Singh Ji, båda levde enligt principen: "Ät mindre och förbli lycklig."
Om man livnär sig på enkel föda och har höga positiva tankar, hög moral och ett rent leverne behöver man inga stärkande medel vilka överflödar marknaden nuförtiden. Luxuös föda stör inte bara vår matsmältning, utan leder även till förfärliga konsekvenser vilka med tiden visar sig vara mycket farliga. Väldigt ofta beklagar sig människor över att de inte verka utvecklas andligt men de förstår sällan att det bottnar i felaktig kost och fel levnadssätt. Av texterna framgår att Profeten Muhammed oftast levde på enbart kornbröd.
Satvik föda håller huvudet och hjärtat fritt från alla sorters orenheter. Vi kan dagligen läsa om att kriminalitet och korruption tilltar och att olika typer av specialpolisstyrkor formeras för att hejda denna växande fara. "Ät, drick och var glad" är dagens motto. Alla önskar sig en trevlig tid med resor, besök på nöjesplatser, biobesök etc. – och allt detta överstiger våra begränsade tillgångar. Men hur kan man få mera pengar? Endast Aladdins underbara lampa skulle kunna hjälpa oss. En ärlig människa har svårt att klara sig ekonomiskt, men endast få kan avhålla sig från denna glittrande världs frestelser och snaror. De flesta av oss lever ett lustfyllt liv: några drabbas av lust via synen, andra via hörseln, och ytterligare andra drabbas av köttets olika lustar. Vi har ingen aktning för andras fruar, döttrar och systrar utan vi följer dem blint. Världen befinner sig i en snabb tillbakagång.
"Man kan känna en människa genom hennes umgänge." Om du vill veta hur dina barn utvecklas, titta på deras vänner; genom dem kan du lätt bedöma dina barn.
Vi har alla skapats av Gud. Vi är alla förkroppsligade själar. Själen är av samma essens som Gud, och Gud finns inom oss alla. Därför ska vi älska varandra. Detta är vad Paulus predikade hela sitt liv. I Koranen står det skrivet: "Åh människa, gör goda gärningar; var god mot dina föräldrar, dina släktingar, de värnlösa, de behövande och fattiga, dina grannar och dina medmänniskor; ett sådant liv gläder Gud. Gud finns inom var och en av oss. Men Gud vänder ryggen till den högmodige som är självisk."
En kompetent Mästare föreskriver alltid:
1. Kärlek och respekt för hela skapelsen från den lägsta till den högsta
2. Iakttagande av icke våld även i hjärtats djup
3. Sanningsenlighet
4. Icke sårande av någons känslor genom tankar, ord, symboler och handlingar
5. Vänligt bemötande gentemot alla
6. Glatt humör
7. Tron på människans inre godhet
8. Undvika att förolämpa andra
9. Avstånd till förtal, amorösa samtal och meningslösa sysslor
10. Undvika anklagelser för de slår tillbaka med större styrka
Om man eftersträvar att förverkliga det Gudomliga inom sig, får man inte såra någons känslor, för hjärtat är Guds säte. Har vi någonsin insett att en mangokärna, när den planteras, drar till sig all sötma ur åkerjorden, medan ett pepparfrö drar till sig all bitterhet ur den. Så som man tänker blir man. Ingenting i världen är gott eller ont men vårt tänkande får det att bli så. Vi, såsom det ena eller andra fröet, fångar upp impulser från atmosfären som passar ihop med vårt eget mentala tillstånd.
Ur gamla Indiens stora epos Mahabharata framgår att yttre kännetecknet av ett kyskt och rent liv är goda gärningar. "Såsom man känner igen ett träd genom dess frukter, så känner man igen en människa genom hennes gärningar." Det är en sann utsago av stort värde. Den hjälper människan att blomma i full prakt och bli respekterad både nu och härefter. Hon blir en vän till alla varelser för hon bestämmer sig för att inte såra eller döda någon, inte ens en humla eller en liten myra. En sådan person kommer säkert att lära känna Sanningen en dag.
Prins Dhritarashtra, son till Kuru, Bharats mäktiga kung, förolämpade en gång Gandiva, Prins Arjunas mäktiga pilbåge. Arjuna blev arg, och djupt sårad lade han sin pil på Gandiva. Lord Krishna, som råkade vara närvarande, frågade Arjuna vad han tänkte göra. Arjuna svarade: "Jag, som en prins av krigarkasten, har svurit ett heligt löfte, att om någon kommer att säga så mycket som ett ord emot min mäktiga pilbåge, så kommer jag inte att skona honom."
Lord Krishna sade: "Arjuna, skulle du kunna säga mig vilken frukt Dharma eller rättskaffenheten ger? Är det sorg eller glädje?" Arjuna svarade att Dharma eller rättskaffenhet består endast av det som resulterar i kärlek och harmoni.
Det gäller att först tänka på verkan innan man handlar eller ens överväger någon handling. Detta kommer med säkerhet att förlänga vår livslängd.
En person med ett ärbart liv tänker aldrig någon ond tanke mot någon människa och kommer aldrig att förlora sitt humör eller bli upphetsad. En sådan person väntar ett långt liv. Livslängden är begränsad till ett visst antal andetag. I allmänhet är andningen mycket rytmiskt – cirka 10 till 12 andetag per minut. Men när en person får ett häftigt raseriutbrott och blir upphetsad, tar han 20 till 23 andetag per minut. Därför finns en verklig sanning i talesättet att goda gärningar eller ett ärbart liv förlänger livet; medan onda dåd eller moraliska brister förkortar ens livslängd.
Beakta, att även förtjänstfulla gärningar, utan ett liv i hög moral, leder ingenstans. Försök att leva enligt Mästarens bud, först då gör dina ord intryck på dina vänner. Man kan inte predika kyskhet med lust i hjärtat och med blicken full av åtrå. Man kan inte lura människor hur länge som helst. Förr eller senare kommer hemligheten att röjas. Åhörarna kommer inte för alltid att hysa blint förtroende för en och låta sig luras av det yttre skenet. Ursäkta, om jag ställer frågan, men varför får samfund och predikare ofta dåligt rykte? Det är för att de inte lever så som de predikar för andra.
En person som är gudomlig har ett rent sinne och ett rent hjärta. Han är både inom och utåt en fridens källa. Hans gärningar är hederliga, öppna och fulländade. Från djupet av hans hjärta spirar Sanningen fram. Åhörarna är förtrollade och känner tröst genom att lyssna på honom, eftersom hans ord är genomsyrade av den behagliga verkan av kärleksfulla och rena tankar, och alla känner sig tillfreds. På grund av att hans hjärta är rent, skiljer han sig ifrån mängden som ett torn av styrka. Lord Tennyson, en stor poet, lägger följande ord i munnen på Sir Galahad (en av runda bordets riddare): "Min styrka är som styrkan av tio för mitt hjärta är rent."
Det sägs, att munnen talar vad hjärtat är fullt av. Å andra sidan, om någon är självisk och ond, då fäller han med sin egen yxa livets träd på vilken han sitter med självbelåtenhet. Alla fruktar honom och lever i skräck för honom. Människorna bävar inför hans åsyn och anser honom vara en olycksbådande varelse. Vart än en sådan person går, skyr människorna honom, även på distans, och betraktar honom som en olycklig förbannelse.
En rättskaffens människa däremot håller sina ögon på sina egna svagheter och rensar bort dem en efter en genom själviakttagelse. Soami Shiv Dayal Singh Ji uppmanade oss att ta reda på våra fel ett i taget och avlägsna dem. Även alla andra Helgon har sagt samma sak.
1. Älska din medmänniska så som dig själv.
2. Bemöt andra så som du skulle önska att de bemötte dig.
Religionens hela filosofi utgår ifrån dessa två huvudprinciper. Om någon kan anamma dessa två gyllene regler, då kommer den personens liv med säkerhet att omvandlas. En person som varken har någon sympati i sitt hjärta eller ett spår av mänsklighet är inte värd att kallas människa, och han kan inte lära känna Gud. Däremot den som behandlar sina fiender milt, kommer att avväpna dem omgående.
Försök att inte såra någon så långt det går. Var god emot alla och du kommer att vara i frid med dig själv. Du kommer att vara ett centrum av kärlek och nåd, som strålas ut och sprids omkring dig. Böner från dem, som du har bistått, kommer att hjälpa dig. De goda tankarna från andra kommer att omge dig med välsignelse. Själva tanken att göra gott, kommer först att påverka dig och dra till sig den omgivande atmosfärens alla goda vibrationer.
Vi har i ett nötskal beskrivit "Panch Shilla" eller de fem fundamentala sanningarna, på vilka vi kan bygga andlighetens underbara boning. Dessa är:
1. Att icke såra i tankar, ord och gärningar
2. Sanningsenlighet
3. Kyskhet
4. Kärlek för alla och hat mot ingen, oavsett position, rikedom eller kunskap
5. Osjälvisk tjänst – fysisk och finansiell – och att villigt deltaga i andras glädje och sorg.
"Mästaren hugger av den initierades Gordiska knut."
"Mästarens lärjunge avhåller sig från synd."
De, som följer det ovannämnda, berikar sina liv nu och härefter (efter döden). De kommer att kontrollera sitt sinne och sina utåtriktade sinnen genom att komma i kontakt med Guds levande Ord, genom den levande Mästaren eller den av Honom auktoriserade efterföljaren.
Hela skapelsen är Guds tempel.
Det finns ingen plats där Han inte är.
Livet sover i mineraler;
Livet drömmer i växter;
Livet vaknar i fåglar och djur;
Och livet är vaket i människan.I denna egenskap är vi bröder
med alla varelser, växter, fåglar och djur.
Så blommor och träd, sparvar och duvor
är medlemmar av vår egen art.
Så enkla, kärleksfulla och vackra de är!
Vi borde lära oss läxan av dem
att leva ett liv i renhet,
helig enkelhet och Gudomlig kärlek.
Kirpal Singh